STARTSIDA   OM MIG   KATEGORIER   ARKIV    Follow on Bloglovin  

Det
har redan gått drygt en och en halv månad sedan Norge besöket och vandringen upp till detta magnifika ställe. Eller vandring och vandring, det var nog ställvis mera som en klättring.

Det var också väldigt varmt (mellan 25-30 grader) under de dagar vi befann oss i Lofoten, så därför beslöt vi oss för att försöka ta oss upp till toppen först mot kvällen, när temperaturen var lite humanare. När jag kollar tiden på mina telefonbilder, så verkar vi ha börjat vandringen så sent som 20.30 tiden på kvällen. Antar att sängen i rorbuern, efter lite tortillas i magen, var aningen svår att slita sig ifrån :) Men no worries, vi hade ju hela natten på oss, eftersom det aldrig riktigt blir mörkt under sommarmånaderna på Lofoten. Med en vandring upp till Mastad fjället i benen en dag tidigare, så var förutsättningarna inte de allra bästa (hello spaghetti ben), men som vanligt gör man vad som helst för de perfekta bilderna :) Efter ett antal varningsskyltar om att man fortsätter på egen risk, förslag att överväga nån annan vandring, danger, danger och blablabla, så hittade vi början på stigen som skulle ta oss upp. Det var bara att börja hugga tag i alla stackars närliggande träd och dra sig uppåt. Har läst någonstans att det ska ta i genomsnitt 72 minuter med normal fart att ta sig upp. För oss så tog det aningen längre. Kändes som om vi för det mesta stod stilla och flåsade :) Men det var garanterat mödan värt, när man äntligen var uppe och den världsberömda vyn över bergen och Reine öppnade sig. Där och då är man så tagen av ögonblicket, men oj ångesten som infann sig när vi var tillbaka på hotellet och man skulle försöka sova. Först då gick det upp för en att man rent ut sagt hade utsatt sig själv för livsfara. Ett litet misstag händer ju så lätt. Det var väldigt nära att vi skulle ha gått därifrån några tusenlappar fattigare när Emmas kamera plötsligt slant och rutschade iväg ner för stigen ett tiotal meter innan den turligt nog fastnade på en grästuva. Tacka vet jag motljusskyddet som tog alla stötarna utan den minsta skada på själva kameran/objektivet. 


Men hey, nu ska vi inte bara tjata om allt det där tråkiga utan istället fokusera på utsikten som alla borde få uppleva någon gång i livet. Det här gott folk är balsam för själen;

 
Obligatoriskt med flaggor när man bestiger berg :)
Ungefär halvvägs uppe. Vilken tur att marken var torr, annars hade nog risken för bakåtglid varit stor.

Hjärta på den här utsikten! <3

En landsman som hade no respect för höjder. Ett litet snedsteg och det hade varit goodbye. Jag blev yr av att titta på honom :P
 
I och för sig inte så mycket respekt här heller :P

Påväg ner igen. Och utan att skoja så rutschade vi en stor del av färden ner ;D Benen hade sagt gonatt.
 
Nere på säker mark var vi igen kl.01 på natten. Och den känslan! <3 Det här vill jag göra igen nån gång. 

Läste nyligen att besvikna turister från världens alla länder dagligen nekas tillträde upp till Reinebringen just nu när dom håller på och bygger en trappa ända vägen upp. Stenblock flygs dit med helikopter, så snart kommer det att vara enklare för alla ivriga äventyrare att ta sig upp. Antar att kommunen fick ge upp till sist och bygga något säkrare, efter alla lönlösa försök att stänga av rutten :) 
 
Kom ihåg att hit like för fler Norge inlägg :)
 
Förra helgen blev det en söndagsutflykt till Lauhanvuori. 
Moster och momma (twinsens) hängde på. Har varit där förr, men då på ett annat ställe. Den här gången parkerade vi vid Spitaalijärvis parkeringsplats och gick en runda längs med sjön. Verkligen fina och breda "stigar" att vandra på. Kåsorna fylldes med blåbär och lingon och så kokade vi middag på Trangian innan vi åkte hemåt igen.
 
 
Den här bilden ger mig lite Nalle Puh känsla,typ;"How do you spell love?"-Piglet."You don't spell love, you feel it"-Winnie the Pooh

Mot elden!
Lite spångvandring är ett måste 
"Du & jag momma"<3
Två små bärälskare
Över stock och sten
Kåsorna i flitig användning
Den blev full till slut trots allt
Inser nu att placeringen av dom här två bilderna intill varandra gör mig lite illa till mods. Svampsoppa anyone? ;)
 
 
Har förresten fått en fix idé om att besöka åtminstone hälften av Finlands 40 nationalparker. Vilken blir nästa månne? ;)
 
1,2,3..håll i er!
Nu blåser det nya friska vindar här hos photosbypattra, för det var ju verkligen inte igår. Närmare bestämt lite mer än ett år sedan jag bloggade sist. Fårse då hur länge motivationen håller i sig denna gång. Men no pressure, jag kommer bara att blogga om jag verkligen känner för det. 
Den här sommaren var ju verkligen one for the books och jag har en hel del bilder att dela med mig av. 
Så, låt oss börja :)
 
 
Dessa bilder är från vår årliga kräftskiva på "skären" förra helgen. I år körde vi "all-in" med snapsvisor och kräfthattar och det blev verkligen en skrattfylld kväll. 
 


P.S. Glöm inte bort att likea inlägget, så kanske det kommer fler inom en snar framtid ;)